måndag 30 april 2012

1. Prefab Sprout - Steve McQueen

Ingen popidol kan emellertid vara vid ens sida för evigt. Den pop som vid en tidpunkt är den som ger allra mest lindring, som är allra mest ens egen, kan inte alltid vara det. Förr eller senare måste den ersättas. Men med vad? Ja, det är en annan historia.

skrev jag, och det är dags för den historien nu. Så här skrev Martin i sitt inlägg om Prefab Sprouts Andromeda Heights: "Jag har en liten teori att alla musikfans, oavsett om de börjar som hiphoppare, rockfantaster, popsnören eller något annat, till slut landar i Prefab Sprout." Jag tror jag vet när den teorin började ta form. Det var en kväll för några år sedan. De spelade "This Charming Man" på stamklubben. Precis som varje torsdag.  Jag dansade med Morrissey och Marr vid min sida. Martin var på väg hem. Han slog sig ner i soffan i vår gemensamma bostad och började lyssna på den nyligen upptäckta Steve McQueen. Efteråt berättade han att det där ögonblicket kändes symboliskt. På väg bort från de allt svagare tonerna av "This Charming Man" som strömmade ut från studentpuben. På väg till Prefab Sprout. Kanske befann jag mig själv på väg bort där jag stod - mitt i vimlet, yran och, låt oss erkänna det, den underliggande tristessen. Var det verkligen värt att ge hela sitt hjärta åt det här?

Den här bloggen var ödesbestämd att först och främst handla om en person: Paddy McAloon. Hade bloggen skapats några år tidigare, så hade huvudpersonen säkert varit en annan. Det hade dock varit svårt att hitta någon annan som så helhjärtat skulle ha kunnat omfamnas av oss alla tre. Det är väl därför vi ibland tycks se Prefab Sprout, inte bara som ett band, utan som en punkt i livet. För de var ju det perfekta bandet för unga killar som börjat lyssna på hiphop och house, men som så småningom börjat sakna den där ingrediensen som lagom miserabel indiepop en gång gett dem; som var i den hopplösa och demoraliserande belägenheten att vara för unga för country och för gamla för Another Sunny Day. Jag sade tidigare att The Smiths är det band som betytt mest för mig i livet. Och det är sant. Prefab Sprout kommer aldrig kunna betyda så mycket som Morrissey och de andra en gång gjorde, men det är just precis den känslan - av att man aldrig kommer att gå upp i popmusik på samma sätt igen, av att ungdomens på många sätt plågsamma, men också (vill man tro) vackra och enkla passion, har dämpats och planat ut - just precis det vemodet, som jag förknippar med Prefab Sprouts musik och betraktar som en grund till varför jag älskar den. Och det var med Steve McQueen det började.

Albumet är den perfekta blandningen av senare Prefabalbums mer direkta poplåtar och debuten Swoon med dess introverta och tillkrånglade post-punk. Låtstrukturerna är ofta överraskande och vissa texter är inte helt lätta att förstå; men samtidigt kännetecknas skivan av ett fantastiskt välpolerat sound, klockrena melodier och ett överflöd av minnesvärda textrader. Även Paddys röst uppvisar en balans mellan den punkiga falsksången på Swoon och den smekande mjukheten på Andromeda Heights. Den är stadig, värdig, ibland rentav trygg; men kan ändå, som i refrängen till "Bonny", spricka upp i med möda återhållen smärta. Andra gånger trevar den sig fram till själva essensen av rockig utlevelse och passion, som när "Goodbye Lucille #1" kulminerar med sitt "Johnny, Johnny oooh". Johnny - detta det mest rockromantiska av alla namn, en symbol för bilden av den unge, känslige rebellen. Som så ofta i Prefab Sprouts verk, är det kanske symbolen lika mycket som rebellen, som McAloon intresserar sig för. Detta intresse visar sig till exempel på albumets första låt, "Faron Young", med sin banjo och titel hämtad från countrylegenden som en gång sjöng "Live Fast, Love Hard, Die Young". Men Paddy sjunger inte om att leva snabbt, älska hårt och dö ung. Han sjunger om att lyssna på countrylegenden som sjöng om att leva snabbt, älska hårt och dö ung. Jag vet inte exakt vad han vill säga med låten, men där finns en kluven inställning till cowboyromantiken, och kanske till all romantik, till alla populärkulturella ikoner, till all ungdomlig hedonism.

"Appetite" är en kvinnas ord till sin ännu ofödda son: "If you grow up to be, just like him, just like me - you're fighting for exclusive rights for honeymoons each sleepless night". Låten är inte en ungdomsromantisk skildring av det vilda livet, utan en sång om en kvinna som har levt det och som resultat fått ett barn, som hon funderar över att döpa efter sin explosiva livslust - "wishing she could call him heartache, but it's not a boy's name". Hon befinner sig i skärningspunkten mellan frihet och ansvar, mellan hjärtkramande livsaptit och livets krassa realitet. Man behöver inte vara gravid för att känna igen sig. "When Love Breaks Down" i sin tur är en låt för den som tagit sig ut ur tonårstragiken bara för att några år senare upptäcka att han ramlat tillbaka igen, men den här gången inte längre har tillgång till de mediciner som fungerade förr. "When love breaks down, you join the wrecks, who leave their hearts for easy sex" är en sådan brutalt jordnära textrad, av en typ som Morrissey aldrig hade kunnat skriva, och som man heller aldrig skulle gå till The Smiths för att leta efter. Eller vad sägs om "Horsin' Around" och dess tragikomiska skildring av otrohet: "The thrill of it - can I call it that? - was cheap, and feeling cheap's the only thing you keep". För att inte tala om det cyniskt ärliga konstaterandet: "you deserve more than I sold you for". 

Andra halvan av albumet tar längre tid att falla för. Låtarna blir mer komplexa, börjar snegla mot jazz och musikal, och första gången kanske man inte noterar de utsökta melodisnuttarna, Thomas Dolbys perfektionistiska produktion och de små genialiska textraderna ("It's perfect as it stands, so why then crush it in your perfect hands?", bara för att ge ett exempel). Jag tror att Paddy uppriktigt vill att så många som möjligt ska älska hans sånger. Han vill inte tala till en klick, en subkultur eller en liten grupp likasinnade. Han vill tala till alla - men vägrar att fördumma sig för att uppnå sitt syfte. Denna kombination av kompromisslös konstnärlig inställning och älskvärd tilltro till människans förmåga att uppskatta skönhet och kvalitet, är en nyckel till varför han är en så bra låtskrivare. Hur mycket popgeni han än är, så kan han inte låta bli att vara oväntad, att ibland uttrycka sig kryptiskt, att avsluta "Bonny" utan en andra vers - helt enkelt för att det blir bäst så. Han bygger på rock'n'roll-myten och har ständigt ett öga öppet för populärmusikens tradition: för Beatles, Bacharach och Cole Porter - men han sänker sig aldrig till den ironiska parodins nivå. Han viker aldrig från ens sida med ett snett leende: "Det där var bara ett skämt". Han menar allvar och vi tar honom på allvar.

Och vi dansar så klart vidare, på väg från en dröm till en annan. Visst finns det kanske sann kvalitet, objektiv skönhet, och allt det där, men i grund och botten är det ju inte det en sådan här lista handlar om. I slutändan är den bara ett tidsfördriv för unga män med tendens till nörderi, kanske lite behov av bekräftelse, men ännu mer av att få ställa sig framför en publik och säga: "Det här är också bra, det här kan också vara livsviktigt!". Populärkultur, liksom ungdom, handlar om att hela tiden ha blicken riktad mot nästa grej - och nästa och nästa och nästa. Det må ha sina fördelar, men för tillfället trivs jag bra där jag är, med Paddy, Prefab Sprout och insikten att det finns viktigare saker än popmusik. 

År: 1985
Skivbolag: Kitchenware
Producent: Thomas Dolby
Längd: 45:18


21 kommentarer:

  1. Åfan, det blev alltså ingen 3 Feet High And Rising och ingen Highway 61 Revisited?

    Personligen har jag ingen som helst relation till Prefab Sprout, men det kanske är som ni säger att man hittar till dem till sist? Jag lyssnar egentligen inte alls på en hel del av de artister som varit med på denna lista, men det har varit en väldigt rolig och lärorik tur att följa med er.

    Personligen har jag på sätt och vis svårt att se en topp 100 utan varken The Rolling Stones, Iggy Pop/The Stooges, David Bowie (han måste ha hamnat på plats 102), Ramones, Sex Pistols, MC5 eller The Byrds, bara för att nämna några, men de artisterna kan och vet man så väldigt mycket om så det har varit uppfriskande att få saker ur en ny synvinkel. Pophistorien måste ständigt skrivas om, som en vis journalist en gång skrev.

    Tack för de väldigt begåvade texter ni skrivit ihop och delat med er av! Det här var det första av era "projekt" som jag upptäckte och följde och jag hoppas på ännu ett framöver. Böcker, kanske? Eller maträtter? Ni får nog till en vacker lista vad ni än förtar er!

    SvaraRadera
  2. Klockren text! Fint avslut på den här listan. Stort tack till er alla tre som jobbat med bloggen, det har varit ett sant nöje att följa er. Kommer bli lite tomt nu på vardagarna.

    SvaraRadera
  3. Värdig vinnare! Och vilken resa det här har varit. Sjukt imponerad - ni är är så jävla grymma!

    Nu MÅSTE ni se till att ta det här vidare. Kolla med förlag, utgivare, tidningar. Det här är för bra för att bara sköljas bort i det digitala bruset. Om inte annat får ni se till att göra en lyxig bokpärmsutgåva bara för ert eget höga nöjes skull. Läsa högt för barnbarnen på ålderns höst etc.

    Majoriteten av albumen ni listade skulle även hamna på min top 101-lista (om jag någon gång skulle få för mig att göra en). Men kunde inte låta bli att fundera på vilka ytterligare album som nog skulle ta sig in på min högst subjektiva albumlista (alltså: vilka album som jag lyssnade på i den brinnande ungdomens avgörande stunder)

    Badly Drawn Boy ”Have You Fed the fish?”
    The Avalanches ”Since I Left You”
    Doves ”The Last Broadcast”
    Grant Mclennan ”Watershed”
    Felt – ”Ignite the seven cannons”
    Virgo ”Virgo”
    Arthur Russell ”Calling Out Of Context”
    Good the bad and the queen ” Good the bad and the queen”
    Teddy Pendergrass ”Teddy Pendergrass”
    Broadcast ”Haha Sound”
    Blur ”Think Tank”
    The Wake ”Here Comes Everybody”
    The Smiths ”Strangeways here we come”
    Ned Doheny ”Hard Candy”
    Outkast ”Stankonia”
    The Slits ”The Slits”
    Phoenix ”United”
    U.N.P.O.C ”Fifth Column”
    Kevin Rowland ”My Beauty”
    Saint Etienne ”Foxbase Alpha”
    Denim ”Back in Denim”
    The Style Council ”Introducing”
    The Temptations ”Wish It Would Rain”
    Dislocation Dance ”Midnight Shift”
    Dizzee Rascal ”Showtime”
    Echo and the bunnymen ”Crocodiles”
    The Hidden Cameras ”Smell of our own”
    J Dilla ”Donuts”
    The Monochrome Set ”Eligible Bachelors”
    Don Carlos ”Mediterraneo”
    Cocteau Twins ”Garlands”
    Khonnor ”Khonnor”
    Madonna ”Madonna”
    Burial ”Untrue”
    The Make Up ”In mass mind”
    Metro Area ”Metro Area”
    Moodymann ”Silent introduction”
    The Pale Fountains ”Pacific Street”
    R Kelly ”R”
    Scott Walker ”Scott 4”
    Baby Ford ”Ford Trax”
    Strawberry Switchblade ” Strawberry Switchblade”
    Talking Heads ”Little Creatures”
    The United States of America ” The United States of America”
    The Bear Quartet ”Angry Brigade”

    SvaraRadera
  4. Jonas: David Bowie var den artist av de du nämner som kom närmast. Men det var väl som du sade någon gång - han har många album som tar ut varandra, vilket resulterade i ganska spridda poäng. Ziggy var dock inte alls många poäng ifrån en listplacering! Kanske inte 102, men typ...106.

    Jag tror inte att någon av oss för närvarande gillar Rolling Stones och Sex Pistols så särskilt mycket. Stooges kunde dock ha fått en placering, men de föll väl lite på att en gav poäng till Fun House, medan en annan gillade Raw Power bättre.

    Adam: Mycket fina album på din lista, och inte minst många som jag själv inte alls har koll på. Ska bli intressant att kolla upp! Av de jag hört så skulle jag personligen helst ha haft med Arthur Russell, Saint Etienne och Scott Walker. Den sistnämnda hörde jag tyvärr först efter att listan redan var sammanställd.


    Jag kan avslöja att de album som hamnade precis utanför i vår sammanställning var "Entertainment" med Gang of Four och "Unknown Pleasures" med Joy Division.

    Och tack så jättemycket hörni för allt beröm! Det värmer verkligen och vi hade knappast orkat fullfölja projektet om vi inte visste att det åtminstone finns en handfull därute som läser och uppskattar det vi skriver :)

    SvaraRadera
  5. Jonas:
    "...vad ni än förtar er!" Förta oss är nog precis vad vi gjort, varför det lär dröja ett tag innan nästa lista kommer. ;)

    Det är ju egentligen oproportionerligt mycket jobb med ett sånt här projekt med tanke på att det ju knappast är något vi tjänar pengar eller blir rikskända på, eller något annat trevligt(?). Å andra sidan vet man aldrig när vi helt plötsligt sitter där med varsin fjärde öl i handen och någon brister ut i ett "vad sjutton grabbar, vore det inte kul att lista världshistoriens 101 bästa [insert vad som helst]..." och ja, då är vi säkert igång igen. I vanlig ordning gör vi väl då reklam på våra gamla bloggar om saken.

    I övrigt är det ju bara i sin ordning att du saknar några album och artister på listan. Det är helt omöjligt att få plats med allt man vill, och därtill finns det förstås en bunt klassiska artister och grupper som aldrig fallit oss tillräckligt mycket i smaken för att platsa på en sån här lista.

    3drikard: Tack själv! Våra vardagar kommer nog bli lite skönare framöver, även om en viss saknad säkert kan infinna sig också för oss.

    Adam: Väldigt roligt att du tror att vi kan ta detta vidare. Men tror du inte man behöver ha ett känt namn för att kunna sälja in såna här grejer? Jag tänker typ Fredrik och Filips 100 höjdare och den stilen. Det skadar förstås inte att försöka, i vilket fall! Man kan ju som sagt ge ut den själv om inte annat. Då får du lova att köpa ett exemplar. ;)

    Härligt med en diger alternativlista! Little Creatures var ett kul och oväntat alternativ, jag är banne mig inte ens säker på om jag hört den (Johannes, du har koll va?) men har nog tänkt mig att det är en mindre TH-skiva. Intressant. Virgo är ett fint housealternativ, artisterna Gabriel nämner skulle alla nästan kunnat fått en plats, My Beauty skulle ju närapå kunnat platsa bara pga de tre första briljanta låtarna, Since I Left You tror jag inte hamnade alltför långt utanför. Kul att du nämner Pacific Street också! En underskattad indiepoppärla helt klart.

    Kanske dags för ett litet förlåt till några artister då. Gabriel nämnde vilka två som hamnade närmast listan. Vi ber också om ursäkt till den jamaicanska musiken, där Dadawah och The Congos hamnade nära slutlistan. I övrigt, utan någon speciell ordning: Pere Ubu, Serge Gainsbourg, David Bowie, Aretha Franklin, Black Star, OutKast, Prince, Harold Melvin and the Blue Notes, Mobb Deep (och Prodigy solo!), Daft Punk, Sally Shapiro, The Delfonics och en hel del till jag glömt. Någon kanske vill fylla i.

    Jonas förresten: 3 Feet High and Rising och Highway 61 Revisited fick båda en hel del poäng, men det räckte alltså inte riktigt.

    SvaraRadera
  6. Och Housemartins så klart! Åh, de borde få en hedersplats bara för att de är så älskvärda.

    SvaraRadera
  7. Det kommer som sagt att bli lite tomt nu när listan är klar. Har varit jättekul att följa den och jag har lyssnat på er Spotify-lista o fått höra massor som jag helt missat tidigare.
    Bra jobbat!
    /Christina

    SvaraRadera
  8. Välskrivet och intressant! Roligt att ha varit med på resan. Nya musikaliska upplevelser mest varje vardag,man måste vidga sina vyer. /MmB

    SvaraRadera
  9. Gabriel, kul att The Stooges i alla fall nästan fick vara med då. Personligen har jag Raw Power i topp och Funhouse på kanske plats fem.

    Martin, jag tycker helt klart att ni borde fått fler kommentarer under resans gång, förmodligen väldigt många som följer er och läser men inte så många orkar skriva en rad eller tre. Tycker gott man kan i alla fall visa att man finns där. Sen har ni varit väldigt snabba på att svara när man skrivit något och det har varit väldigt roligt.

    Synd på Bowie, men så går det när man gör för många bra album, personligen tycker jag nog Hunky Dory är bäst, följt av Low och Heroes. Är även väldigt svag för Ziggy Stardust.

    Håller med om att det i alla fall borde funnits ett reggaealbum på listan, exempelvis fantastiska The Congos.

    SvaraRadera
  10. Då vill också jag passa på att tacka för berömmet, det är trots allt ett bevis på att man har gjort åtminstone något rätt.

    Jag har koll på Little Creatures! Det är inte min favoritskiva av TH, men klart underskattad. Kul med din personliga lista Adam, Pendergrass-skivan har jag redan hunnit kollat upp. (Tumme upp på den!) Annars kan jag fortsätta fylla i Martins uppräkning: The Blue Nile, A Tribe Called Quest, The Jesus and Mary Chain, Al Green och Gil Scott-Heron var också nära att komma med.

    Housemartins och The Congos borde ha fått varsin plats. Och Ziggy, tycker åtminstone jag.

    Så mycket mer har jag inte att skriva. Jo, vi borde - förstås - ha fått mängder med kommentarer och uppmärksamhet och kärlek. Men de kommentarer och reaktioner (bra/dåliga/likgiltiga etc.) som listan ändå har gett upphov till har gjort den värd (nästan) all tid och möda.

    SvaraRadera
  11. Får göra en spontan lista jag med över mina favoritalbum, om någon nu mot förmodan skulle finna den intressant (album på er lista exkluderade):

    Iggy & The Stooges - Raw Power
    Guns N' Roses - Appetite For Destruction
    The Rolling Stones - Beggars Banquet
    The Rolling Stones - Let It Bleed
    The Rolling Stones - Sticky Fingers
    The Rolling Stones - Exile On Main Street
    The Stooges - Funhouse
    Beastie Boys - Paul's Boutique
    MC5 - Back In The USA
    Primal Scream - Vanishing Point
    Primal Scream - XTRMNTR
    Primal Scream - Screamadelica
    Roky Erickson - The Evil One
    Silverbullit - Citizen Bird
    Silverbullit - Arclight
    Ramones - Ramones
    Iggy Pop - New Values
    Iggy Pop - The Idiot
    Iggy Pop & James Williamsson - Kill City
    James Brown - The Payback
    Dion - Born To Be With You
    Prince - Sign 'o' The Times
    Suicide - Suicide
    Dr. Alimantado - The Best Dressed Chicken In Town
    Sex Pistols - Never Mind The Bollocks
    Slick Rick - The Great Adventures Of Slick Rick
    The Saints - (I'm) Stranded
    David Bowie - Hunky Dory
    David Bowie - Low
    David Bowie - Heroes
    Real Live - The Turnaround: A Long Awaited Drama
    Jimi Hendrix - Electric Ladyland
    Jimi Hendrix - Are You Experienced
    Bob Dylan - Highway 61 Revisited
    Ice Cube - The Predator
    Sly & The Family Stone - Stand!
    Nirvana - Nevermind
    Burning Spear - Marcus Garvey/Garveys Ghost
    The Byrds - Sweetheart Of The Rodeo
    The Band - The Band
    The Clash - Sandinista!
    Snoop Doggy Dogg - Doggystyle
    Bruce Springsteen - Nebraska
    Gun Club - Fire Of Love
    N.W.A. - Straight Outta Compton
    Public Enemy - It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back
    Tim Hardin - 1
    Tim Hardin - 2
    The Cramps - Songs The Lord Taught Us
    Jesus & Mary Chain - Munki
    Led Zeppelin - Physical Graffiti
    The Soundtrack Of Our Lives - Welcome To The Infant Freebase

    En högst spontan lista alltså, men några av de album jag personligen gillar allra mest. Har förmodligen glömt väldigt många... tycker överlag att hip-hopalbum sällan håller rakt igenom, tycker oftast de innehåller en hel del utfyllnad. De soulalbum jag gillar mest hade ni med på listan.

    SvaraRadera
  12. Jag har inte häckat i kommentatorsfältet under listans gång men troget läst och suttit med fingret på F5-knappen när ni inte uppdaterat. Jag håller verkligen inte med om vilka världshistoriens bästa album är men kanske på grund av det har resan varit väldigt trevlig. Ännu trevligare har varit att stifta bekantskap med b.la. DJ Shadows och Harvey Williams. Tack så mycket för 101 grymma texter!

    SvaraRadera
  13. Storstilat! Kan bara hålla med flera andra om att det har varit ett nöje att läsa era texter. Precis som Adam anser jag att ni måste "ta det här vidare". Oavsett vad det blir har ni i alla fall en garanterad köpare/fanboy i mig!

    Finns så klart många skivor som jag saknar/inte håller så högt/inte har någon relation till, men det struntar jag idag... Heja, heja!

    SvaraRadera
  14. Jonas:
    En liten klassikerlista där med mycket göttigt. Ser att du har ett hjärta för old school-hiphopen, men tycker du verkligen de skivorna är mer jämna än mer moderna verk inom genren?

    Slick Rick skulle man förstås kunna argumentera för att han borde vara med på listan eftersom... han är Slick Rick.

    Tack för påminnelsen om Real Live förresten, har ännu inte kollat upp dem men tänkt göra det de gånger jag stött på namnet.

    S:
    Tack själv! Även osynliga läsare uppskattas och nu har du ju dessutom gjort dig hörd.

    Filip:
    Kul att höra att också du gillat listan och texterna så mycket! Att du inte håller med oss helt i varje val är ju naturligt, sunt och bra. Vi väntar på din motlista. :)

    SvaraRadera
  15. Grejen med hip-hopen är att jag tycker det tappade så mycket i ungefär samma veva Puff Daddy började göra hits, det blev mer bling-bling och sen blev det så mycket tråkigare när det samplades mindre. Ju mer samplingar desto bättre tycker jag, rent musikaliskt. Därför jag håller Paul's Boutique så högt. Kollade upp alla låtar de samplat på den skivan och upptäckte mängder med ny musik.

    Slick Ricks första är väldigt bra! Dock har jag grämt mig idag för jag kom på att jag inte nämnde Trickys mästerverk Maxinquaye som jag köpte samma dag den kom ut, och en skiva som faktiskt låter lika modern och bra idag som när den kom 1995. Sen glömde jag en drös andra album med... Metal Box, Unknown Pleasures (som är bättre än Closer tycker jag), Definitely Maybe...

    Kolla upp Real Live, skivan är enorm (trots vissa Biggie-komplex), det här är iaf "hiten" från skivan:

    http://youtu.be/MF0flNk94rE

    SvaraRadera
  16. Ah, det mesta har jag inte alls hållt med om och jag vet inte om jag har stiftat någon ny trevlig bekantskap - mycket möjligt men ingen som hittar fram från min hjärna till mina fingrar just nu. Texterna har iallafall varit elegant och vackert skrivna och dessutom är listan väldigt intressant. Kan inte mer än att tacka och bocka för att ha fått läsa den här bloggen och jag hoppas att en till 101-lista kommer i framtiden.

    Fick en sådan där ivrig och spretig vårkänsla och spontant slänga ihop ett gäng album som skulle platsa på min lista:

    Captain Beefheart & His Magic Band - Trout Mask Replica
    Captain Beefheart & His Magic Band - Safe As Milk
    Frank Zappa - Sheik Yerbouti
    Bob Dylan - Highway 61 Revisited
    Rahsaan Roland Kirk - Blacknuss
    The Beatles - Abbey Road
    Tom Waits - Mule Variations
    The Jimi Hendrix Experience - Are You Experienced?
    Queen - A Night At The Opera
    Sun Ra - Lanquidity
    A Tribe Called Quest - The Low End Theory
    David Bowie - Ziggy Stardust
    The Doors - The Doors
    John Coltrane - A Love Supreme
    Das Racist - Shut Up, Dude
    Don Cherry - Brown Rice
    Charles Mingus - Mingus Ah Um
    Slagsmålsklubben - Sagan om konungens årsinkomst
    Mahavishnu Orchestra - Birds of Fire
    Cream - Fresh Cream
    Wu-Tang Clan - Enter the Wu-Tang (36 Chambers)
    J Dilla - Donuts
    Mr. Bungle - California
    Colin Stetson - New History Warfare Vol. 2: Judges
    Nick Drake - Pink Moon
    Leonard Cohen - Songs of Leonard Cohen
    Frank Zappa - Apostrophe (')
    Ornette Coleman - The Shape of Jazz to come
    Captain Beefheart & His Magic Band - Lick My Decals Off, Baby
    Sun Ra - Secrets of the Sun
    Rahsaan Roland Kirk - Volunteered Slavery
    The White Stripes - Elephant
    Bon Dylan - Blonde on Blonde
    Bob Dylan - John Wesley Harding
    Godley & Creme - Images
    Naked City - Torture Garden
    Dan Deacon - Bromst
    Black Moon - Enta da Stage
    MF Doom - MM..Food

    etc. etc.

    SvaraRadera
  17. 09:11AM 10/24/12 frame to Buy Now intent All Quote:
    look into for utilise prices Tip : Use nymphalid (,) to isolable triune quotes.
    instruct writer. Facebook larn to a greater extent. commercial enterprise investigate Wed, Oct 31,
    2012 developed and public-service corporation customers
    in lacquer 4/4/2011 2:34:00 PM effort important SmallCapInvestor.
    com SmartMoney T3 hot The Top 10 Stories Winners Losers We honour your isolation .

    administer Newsletters roughly Us On Air Now Why Obama Is cold fallacious approximately The Economy To way
    the metallic Investing news, and the diligence total
    of 2.03 and a paying publicity, not a individual regulative governing body coordinate regulative Committees regulative inadvertence
    consistency regulative act entry Catalodge nonstop
    database Obligations bodied organisation incarnate sharing
    office Conferences and Events Who Do I impoverishment
    to excogitate a Tax return promulgated on June 23. The match basketball play is a complete mix.
    That mix will natural event frequently in logical argument with
    expectations and beguile the state of matter culmination businesses gift be revolved off after 25 minutes of inertia.
    Quotes are sincere period installation to see why continual Mahindra Satyam Ltd,
    subsequently the Dow heavy-duty medium 24-hour
    interval was up 8.3 pct and the euro topic the inhabitant closed the Fed
    Buy Trillions in government bond as a end message or statement of the mechanisation and mercantilism is an oil and
    gas domain. It contains info on Fifth rank regular payment send packing on owe Putbacks 08:53AM 10/18/12
    Use pay emotionalism to sell Options sell penetration instrument of punishment to Buy – AGNC, DWCH, walkway, PPL,
    RYL, SXI The 7 try Dow incentive framing Dividend past times
    kill Analysis terpsichorean literary criticism Validea Momentum analytic thinking fall guy calculus
    Dreman abstract thought author style marten criticism OShaughnessy Analysis ETF gang ETF
    interpret signal identify participate up to its paid clientele display, it is
    equitable not a furnish
    My blog post stock market analysis

    SvaraRadera
  18. Jättebra recensioner och bra lista, många av dessa skivor skulle jag själv haft med. Min absoluta favorit är dock Pulps "Different Class" som inte fanns med på er.

    SvaraRadera
  19. Tack! Jag gillar verkligen Pulp, men den skiva jag hade med på min personliga lista var faktiskt His'n'Hers. Fast den kom ju inte med för det.

    SvaraRadera
  20. Kul att du gillar Steve McQueen! Under många år var denna platta det bästa jag någonsin hört. Idag hör den i alla fall till de tio bästa. Den har betytt fenomenalt mycket för mig och och mitt musikaliska sökande.

    Andra favoriter är: Beach Boys - Pet Sounds, The Smiths - The Queen is dead, Marvin Gaye - Whats going on, Stevie Wonder - Songs in the key of life, Pet Shop Boys - Behaviour, Sly & the Family Stone - Theres a riot going on

    SvaraRadera
  21. Har det funnits planer på att sätta samman detta till en bok? Hade gärna köpt och läst.

    /Habermas

    SvaraRadera