söndag 1 april 2012

Påsklov

Vårens och pånyttfödelsens årstid är här: Världshistoriens 101 bästa album tar påsklov. Vi återuppstår den 9 april.

Johannes, Gabriel och Martin

8 kommentarer:

  1. Ett album som aldrig nämns i dessa sammanhang men som för mig alltid varit given som en av världens genom tidernas bästa album är Womack & Womacks Love Wars. Har den någon chans på er lista?
    Andra givna album på min lista...
    Daft Punk - Homework & Discovery
    Dead Prez - Lets Get Free
    Gang Starr - Moment Of Truth
    Shuggie Otis - Inspiration Information
    The Velvet Underground - The Velvet Underground
    D'Angelo - Voodoo
    Donna Summer - Four Seasons of Love
    Prince - Dirty Mind
    Jackie Moore- I'm On My Way
    Change - The Glow Of Love
    Chic - Chic

    Några jag kom på så där på rak arm....

    SvaraRadera
  2. Vi är så klart svaga för soulmusik alla tre, så du kan mycket väl hoppas på en placering! Även om det inte är många platser kvar nu.

    Jag måste berömma dig för din smak - det är rakt igenom mycket bra album det där (Four Seasons of Love har jag inte hört i sin helhet och Jackie Moore har jag tyvärr inte bekantat mig med än, men jag tror att iaf en av mina listkamrater lyssnat på den skivan om jag minns rätt).

    Av de du listar har The Glow of Love och The Velvet Underground dykt upp på listan, och Chic har varit med två gånger men med andra album än debuten.

    Kul att du nämner den lite bortglömda pärlan Inspiration Information!

    SvaraRadera
  3. Det är kul att läsa den här listan. Lite som när min dotter kladdat på ett papper. Om jag verkligen försöker kan jag ju inbilla mig att det är vackert på riktigt, men naturligtvis inser jag att det är ren skit. Samma med den här listan. Visst finns det bra skivor med på listan, precis som min dotter får till en och annan fin linje. Men helheten är alldeles för obalanserad för att vara en grupprodukt och för inkonsekvent för att ha en udd. Jag skulle mycket hellre läsa era egna personliga listor och höra mer om era "nu har jag valt tre popskivor i rad, dags för lite gammal soul nu"-tankar.

    Men istället för att bara såga ska jag komma med konstruktiv kritik. Ni kunde/borde tagit med mer elektronidk musik än typ Kraftwerk och Inner City. Jag skulle gärna sett Burials Untrue, ett gäng Aphex Twin-skivor som SAW 85-92, ICBYD, RDJ Album och 26 Mixes For Cash, nåt från Boards of Canada - jag personligen älskar Geogaddi, men även Music Has The Right To Children, Autechres Incunabula, Photeks Modus Operandi, Plaids Not For Trees, Daft Punks Homeworks, men inte Discovery som ni säkert kommer ha med, Richard Davis fantastiska skiva Details, Prins Thomas & Lindstrøm LP, Metro Area LP, FSOLs Lifeforms, Erlend Oyes och Michael Mayers DJ Kicks-album, Piracy Funds Terrorism med M.I.A. & Diplo, Aril Brikhas Ex Machina, Isolées Rest, Fennesz Endless Summer, Prodigys Music For The Jilted Generation, Chemical Brothers Exit Planet Dust, Underworlds Dubnobasswithmyheadman, Four Tets Rounds samt ett par Plastikmanplattor.

    SvaraRadera
  4. Åh, Innana gör entré! Det var minsann inte igår. Kul, och inte oväntat att det var du som till sist vågade "ta bladet från munnen", så att säga, och faktiskt komma med en sågning. Jag förstår hur du tänker men är inte säker på att jag håller med. Vi tänkte lite tvärtom tror jag. Våra personliga listor (som vi kanske kan publicera efteråt, vi får se) är så klart i ännu högre grad ett resultat av våra egna nyckfulla smaker, vilket kan leda till en lite trist "jaha, ännu en skiva av artist XXX". Bara för att jag kanske förlorade oskulden/annan personlig händelse till whoever och därmed inlett ett kärleksförhållande till nån jävel så kanske nämnda jävel inte borda ta upp alla topplaceringar. Typ så. Det kanske blir lite _för_ subjektivt. Å andra sidan, om vi skulle samla varenda musikintresserad kotte vi känner (givet att de skulle vilja delta i ett sånt här projekt) så är risken att listan skulle bli precis som alla stora musiktidningars listor. Att det blir lite för utslätat och trist.

    Tre personer med liknande grundsmak och som kommer från liknande förhållanden tänkte vi skulle vara en ganska bra förutsättning för en lista.

    Dessutom undrar jag om den verkligen är så obalanserad? På vilket sätt är den ologisk? Om man utgår från att det är tre popintresserade svenska killar i 25-årsåldern, som utöver ett allmänt pop- och rockintresse har en viss förkärlek för den typiskt afroamerikanska populärmusiken - är den verkligen så konstig och obalanserad då? Vad saknas? Den utpräglat elektroniska musiken tilltalar ju ofta en lite annan grupp skulle jag nog säga.

    Prodigy och Chemical Brothers, på riktigt alltså? Hm. Särskilt Prodigyskivan, orkar verkligen inte.

    Detta är mina spontana långfredagstankar. Kanske kan Johannes och Gabriel efter sitt påskfirande återkomma med mer koncentrerade uttalanden.

    Kul att höra från dig igen i alla fall. :)

    SvaraRadera
  5. Martin, lyssna på de album du inte hört ännu som jag skrev i min förra kommentar. Du kommer att älska det.
    Inanna, skippa negget. Men jag håller med din invändning mot att det inte är så mycket elektroniskt på listan. Metro Area, Four Tets Rounds, Boards Of Canadas Music has the right to children och Daft Punks Homework är verkligen moderna klassiker. Även Discovery!

    SvaraRadera
  6. Inanna: Jag förstår verkligen att det kan kännas roligare med personliga listor. De är så mycket... personligare, och gömmer inte valen bakom en förmenad objektivitet. Men precis som Martin skriver har vi tre en ganska liknande smak, vilket tar udden av kritiken.

    Vidare tycker jag att elektronisk musik tenderar att bli ganska trist på fullängdsskivor. Ja, förutom Rounds. Den hade jag nog precis utanför min egen 101-lista. Eller borde ha haft precis utanför. Något sådant.

    Men kul med en sågning. Det är bra att vi inte fastnar i en gegga av självgod narcissism. Och bra med mer dynamik på bloggen. Var är hårdrockarna!?

    SvaraRadera
  7. No me había percatado de estas cosas! Gracias!! masajes

    SvaraRadera