fredag 10 februari 2012

52. Marvin Gaye - Let's Get It On

En mycket vanlig uppfattning om Marvin Gayes karriär, är att What's Going On är en politisk och andlig skiva, medan Let's Get It On är en köttslig. På den förra är sångarens blick lätt och värdigt lyft mot himlen; på den senare är den extatiskt riktad mot jorden. Det fina i kråksången är att han låter ungefär likadant på båda albumen. Och kanske är inte uppdelningen så tydlig ändå. Som David Ritz skrivit i Gaye-biografin Divided Soul: The Life of Marvin Gaye: "The sexiest of Marvin Gaye's work is also his most spiritual /.../ the sense of separation is heartbreaking. On one level, the separation is between man and woman. On a deeper level, the separation is between man and God." Till saken hör att Marvin Gayes far, som sedermera tragiskt sköt ihjäl honom, var hårdför moralist och kristen fundamentalist, och gav sin son en kluven och plågad uppfattning av sex. Och av Gud, får man förmoda. I sin konst försökte Gaye behandla dessa svåra saker, och utveckla sitt förhållande till dem. Både politik, religion och sex, var uppenbarligen viktiga ämnen för honom. Ett exempel på det är albumets första, mest berömda och kanske bästa låt, "Let's Get It On", som från början var religiös till sitt innehåll, sedan politisk, men i sin sista inkarnation blev en djupt sexuell hymn till köttslig njutning.

Albumet i sin helhet låter som den perfekta kärleksstunden. Marvins röst (så änglalik, så mirakulös, en av människosläktets stora bedrifter!) är varsamt smeksam. Stråkarna är våta. Romantiskt snusk viskas i ens öra. Produktionen glittrar som svettpärlor och är tungt stämningsfull som darrande andetag. Det är vackert och mjukt rytmiskt. Känslorna blir starkare och stunden blir större, i ljuset av det möjliga avskedet, vilket titlar som "Please Stay (Once You Go Away)" och "If I Should Die Tonight" vittnar om. Som i så mycket annan bra musik är det det sköra ögonblicket som skildras - det är det som Gaye famlar efter och vill fånga på skiva. Precis som gospelsångaren vill bevara den korta kontakten med något heligt, något högre och större - så vill Marvin fånga den fladdrande flamman av ömhet, sinnlig extas och njutning; som, någon gång ibland, för en kort stund, uppstår när han älskar med en kvinna. Inte minst vill han förmedla känslan av att vara privilegierad över att få uppleva de små stunderna av magi:

Ooooh, how many eyes have seen their dream,
how many arms have felt their dream,
how manye hearts baby, have felt their world stand still?
Millions never, they never never will.

Dör jag i natt så har jag åtminstone fått vara med dig. Lite som i The Smiths "There Is A Light That Never Goes Out". (Fast ändå inte. Marvin får ju ligga.)

Jag är säker på att många fått idén att sätta på albumet i bakgrunden under, eller innan, ett verkligt samlag. Jag tror att det är en dålig idé. Man gör misstaget att tro att något som låter som en sublim sexuell fantasi, skulle förhöja sexuellt umgänge i verkligheten. Man gör misstaget att tro att fantasin är något slags mindre fulländat förstadium till verkligheten, medan den i själva verket är en annan del av verkligheten som i sig själv kan drivas till perfektion. Man gör misstaget att tro att en parningsakt, där man borde hänge sig helt och hållet åt varandra, blir bättre av någon som stönar från högtalarna; eller omvänt, att något som är en fulländad kommunikation mellan mig och Marvin blir bättre av att blanda in en tredje person. Någonstans har jag läst åsikten att det snarast är män som tänder på Marvin och hans sexiga soul, än de potentiella kvinnliga samlagspartners som de försöker vagga in i rätt stämning. Det ligger troligtvis någonting i det. Jag kan öppet erkänna att Marvin Gaye är en av få män som kan väcka någon slags sexuell lust hos mig. Hans röst är den perfekta, köttsliga reinkarnationen av något andligt och sublimt. Ingen människa har någonsin sjungit bättre. Ingen annan sångare har någonsin fått "baby" att låta som världens vackraste ord.

Let's Get It On är en blueprint för all sängkammarsoul. Det är en vällustig fantasi som kan göra en svettig och tårögd på samma gång. Och, det förtjänar verkligen att poängteras, i och med denna skildring av älskandets säregna skönhet, så har Marvin Gaye lyckats på ett område där all världens största filmskapare, romanförfattare och poeter, bara lyckats leverera pinsamheter och vulgariteter. Ett ytterligare bevis på att allting den mannen rör vid - om han så har blicken riktad mot jorden eller himlen, mot ångest, sociala problem eller religiösa grubblerier - blir till musikaliskt guld.

År: 1973
Skivbolag: Tamla
Producent: Marvin Gaye, Ed Townsend
Längd: 31:36

2 kommentarer: