45. Wu-Tang Clan - Enter the Wu-Tang (36 Chambers)

"The game of chess is like a swordfight [Ljudet av vinande svärd.] You must think first before you move."

Wu-Tang Clan var i mångt och mycket en skapelse av Robert Fitzgerald Diggs, mer känd som RZA - en intelligent och driven ung man, intresserad av schack och närmast osunt besatt av kung fu-filmer. Klanens namn hämtades från Hong Kong-rullen Shaolin and Wu-Tang. Med löfte om att göra gruppen världsledande, fick han övriga medlemmar att acceptera honom som kollektivets envåldshärskare i fem år. Den så kallade "femårsplanen" avlöpte sensationellt lyckat. 1997, fem år efter att Wu-Tang Clan bildats, gick deras andra album, den maffiga dubbelskivan Wu-Tang Forever, direkt in på Billboard-listans förstaplats och blev en försäljningsmässig braksuccé. Under de fem föregående åren hade, förutom debuten som vi kommer till snart, framgångsrika och numera klassiska soloalbum släppts med bland annat GZA, Raekwon, Ol' Dirty Bastard och Method Man - alla med RZA som producent. Nu övergick emellertid klanens styrelseskick till demokrati, och gruppens storhetsperiod var över, även om många av de enskilda medlemmarna fortsatte sina framgångsrika karriärer. En sak, bortsett från själva innehållet, som gör gruppens debutalbum Enter the Wu-Tang (36 Chambers) så himla mäktigt, är att det är grundstenen i RZA:s monumentala bygge; fröet till alla soloalbum, karriärer, protegéer, böcker och klädmärken som skulle växa till en alltmer oöverskådlig växt, vars förgreningar är nästan omöjliga att undkomma för den som kommer i närheten av de senaste 20 årens populärkultur. Jag hade ingen aning om att Wu-Tang Clan var en hiphopgrupp när jag gick på mellanstadiet; däremot var namnet "Wu-Tang Clan" ytterst bekant för mig, eftersom alla coola killar i min klass hade Wu-Tangtröjor. Min favoritfilm när jag var sjutton, hade ett soundtrack av RZA. Method Man dyker regelbundet upp i 2000-talets kreddigaste TV-serie. Och så vidare. Givetvis blir det än mer imponerande med tanke på att RZA planerade detta imperium, redan som näst intill helt okänd producent och MC i det tidiga 90-talets New York. Wu-Tang Clan var från allra första början tänkt att bli något mer än en grupp. Att RZA är en stilbildande producent är självklart, men han är utan tvekan också en banbrytande hiphopentrepenör.

"- If what you say is true, the Shaolin and the Wu-Tang could be dangerous. Do you think your Wu-Tang sword can defeat me?

[Svärdskrammel.]

- En garde, I'll let you try my Wu-Tang style."

Det är också RZA som inleder albumet med att vråla ut en passande inbjudan till det som komma skall: "Bring da motherfuckin ruckus!". Albumet, vars titel är tagen från kung fu-klassikern The 36th Chamber of Shaolin, är ett slags uppvisning av ett gäng unga, begåvade grabbar, som alla är särpräglade karaktärer, samtidigt som det inte råder någon tvekan om att de utgör en tätt sammanhållen grupp. GZA rappar med en självklar elegans. Ghostface Killah och Raekwon är underbart aggressiva, Method Man har rökt på lite för mycket och Ol' Dirty Bastard är spritt språngande galen. Albumet bjuder på en osannolik blandning av kung-fu, soulsamplingar, minimalistiska skräckbeats och nio stycken rappare som sprudlar av energi. Hiphopens taktpinne hade under en tid vilat tryggt i den kaliforniska solen hos Dr. Dre och kompani, men beväpnade med samurajsvärd och spöklika masker stjäl klanen tillbaka den till östkusten, där storheter som Nas, Biggie och Jay-Z snart anslöt för att bevaka den. Religion, våld och populärkulturella referenser tumlar runt i en tilltalande blandning av strikt ordning och musikaliskt kaos. Det vi hör är en grupp som under sin karismatiske ledare planerar att ta över världen, och är medvetna om att de rappar på skivan som ska bli deras murbräcka. Den får inte låta som något annat. De får inte vara som några andra.

Med tanke på de pengar Wu-Tang Clan så småningom skulle generera, så är det något ironiskt att den begränsade ekonomin vid inspelandet av debuten spelar en stor roll för albumets sensationella sound. Råheten och stämningen är bland annat ett resultat av den billiga utrustning som RZA fick hålla till godo med. Som sagt spelar också medlemmarnas dubbla roll som både individer och delar av ett kollektiv en viktig roll för albumet. På vissa spår får enskilda rappare glänsa, som GZA på "Clan In Da Front" och Method Man på "Method Man". Andra låtar bygger på gruppens gemensamma styrka och samspel, som "Protect Ya Neck" och "Wu-Tang: 7th Chamber" där nästan hela gruppen avlöser varandra i en rasande takt. Vi bjuds på pubertal humor av den mer magstarka typen i introt till "Method Man" där Method Man lägger all sin fantasi på att hitta på mer eller mindre (framför allt mer) plågsamma sätt att göra livet surt för någon. Men mitt i alla referenser och all humor; mitt i den råa energin och viljan, så finns också sorgen och svärtan, som i "Tearz" och "C.R.E.A.M.". I den sistnämnda rappar Inspectah Deck: "as the world turns I learned life is hell, living in the world is no different from a cell /.../ Though I don't know why I chose to smoke sess, I guess that's the time when I'm not depressed".

Det är visserligen typiskt för hiphopen att man skapar en mytologi runt sig själv, men ingen annan hiphopgrupp har på samma sätt skapat en egen värld och terminologi som Wu-Tang Clan. Staten Island, där gruppen huserade, var relativt isolerat, vilket gjorde att RZA och hans kumpaner kunde skapa en helt egen liten värld där, som blev grunden till deras framgångar. Platser i deras närhet döptes om - Staten Island blev exempelvis till "Shaolin". Klanens allt större skara följeslagare delades in i olika arter av "Killa Beez". Medlemmarnas lyriska färdigheter beskrevs med kung fu-stilar som "Tiger Style" och "Toad Style". Ofta används bokstäver och siffror på ett sätt som blir obegripligt för den som inte är insatt i 5% Nations läror. Wu-Tang Clan nöjer sig alltså inte med att skapa ett nytt sound, utan uppfinner också ett nytt språk, vilket bidrar till intrycket av en stark, tätt sammanhållen grupp. RZA har på 2000-talet virat in det hela i ett komplext filosofiskt-religiöst hopkok i böcker som The Wu-Tang Manual och The Tao of Wu.

Enter the Wu-Tang är den hårda, opolerade kärnan i Wu-Tang Clans diskografi. Det är en odödlig hiphopklassiker, som visar prov på en teknik och stil som knappast kan kallas något annat än oövervinnelig.

"The toad style is immensely strong and immune to nearly any weapon. When it's properly used, it's almost invincible."

År: 1993

Skivbolag: Loud

Producent: RZA, Ol' Dirty Bastard, Method Man, Ghostface Killah

Längd: 61:31